terapi
Nytt år, nya tider och nya löften. Ja ni känner nog igen det där med att man ska bli en så mycket bättre människa när nya året infaller. Men blir det något av det? Oftast inte. Mitt förra nyårslöfte gick i kras. Men jag tar revansch och har det som nyårslöfte igen. Jag är ingen sån människa som måste ha ett nyårslöfte, jag har det bara som en rolig grej så får man se om man lyckas. Vad mitt nyårslöfte är att jag ska skriva klart min bok och publicera den. Det jag väntat på är inspiritation och det har jag fått nu, så vem vet, lyckas jag eller lyckas jag inte? Det får man se vid årskiftet 2009/2010.spännande..
Vad jag har märkt på sista tiden är att det är lite av en tabu att prata om att man mår dåligt. Jag har varit på botten ett antal gånger, men alltid lyckats ta mig upp och ibland även till toppen. Det är då jag inser hur värdefullt varje steg man tar är. Hur mycket man har att leva för. Jag erkänner att jag lider av depression, och då menar jag lider..Men det gör mig inte till en sämre människa. Det är inget någon kan rå för, att man mår dåligt har sina orsaker. Och jag vet min. Men det finns folk som mår dåligt utan att egentligen ha någon anledning, men som sagt, det är inget man kan rå för.
Men nu har jag äntligen börjat i terapi, fasade för det innan eftersom det var något nytt, en förändring skulle ske.. Skulle jag vara tvungen att riva upp allt igen som jag omsorgsfullt byggt upp en mur framför? Skulle jag må ännu mera dåligt för att alla känslor, alla tankar kommer tillbaka? Mycket tankar inför första sessionen. Men väl där kände jag en sån trygghet. Min terapuet var helt toppen. Hon satt och lyssnade ställde frågor och gav mig svar som jag grubblat på så länge. Och ena svaret hon gav mig var, vad hade du kunnat göra annorlunda? Då jag tänkte efter och gav svaret, ingenting.. Precis, jag hade inte kunnat göra något annorlunda, det va hans tid, hans tur att lämna jorden och komma till ett bättre ställe, där han inte har ont. Så med det i tanken så släppte mycket inom mig. Jag kände mig äntligen fri.
Jag menar inte att jag är helt "frisk" från depressionen men det är ett enormt stort steg på vägen och jag tror att detta kommer gå bra. Att jag äntligen kan blicka framåt istället för att tänka på det förflutna. Att fortsätta med mitt liv och nå dem målen jag strävar efter.
Bearbetning är en lång process och ett steg i rätt riktning var något jag verkligen behövde..
Xoxo
K
Vad jag har märkt på sista tiden är att det är lite av en tabu att prata om att man mår dåligt. Jag har varit på botten ett antal gånger, men alltid lyckats ta mig upp och ibland även till toppen. Det är då jag inser hur värdefullt varje steg man tar är. Hur mycket man har att leva för. Jag erkänner att jag lider av depression, och då menar jag lider..Men det gör mig inte till en sämre människa. Det är inget någon kan rå för, att man mår dåligt har sina orsaker. Och jag vet min. Men det finns folk som mår dåligt utan att egentligen ha någon anledning, men som sagt, det är inget man kan rå för.
Men nu har jag äntligen börjat i terapi, fasade för det innan eftersom det var något nytt, en förändring skulle ske.. Skulle jag vara tvungen att riva upp allt igen som jag omsorgsfullt byggt upp en mur framför? Skulle jag må ännu mera dåligt för att alla känslor, alla tankar kommer tillbaka? Mycket tankar inför första sessionen. Men väl där kände jag en sån trygghet. Min terapuet var helt toppen. Hon satt och lyssnade ställde frågor och gav mig svar som jag grubblat på så länge. Och ena svaret hon gav mig var, vad hade du kunnat göra annorlunda? Då jag tänkte efter och gav svaret, ingenting.. Precis, jag hade inte kunnat göra något annorlunda, det va hans tid, hans tur att lämna jorden och komma till ett bättre ställe, där han inte har ont. Så med det i tanken så släppte mycket inom mig. Jag kände mig äntligen fri.
Jag menar inte att jag är helt "frisk" från depressionen men det är ett enormt stort steg på vägen och jag tror att detta kommer gå bra. Att jag äntligen kan blicka framåt istället för att tänka på det förflutna. Att fortsätta med mitt liv och nå dem målen jag strävar efter.
Bearbetning är en lång process och ett steg i rätt riktning var något jag verkligen behövde..
Xoxo
K
Kommentarer
Trackback
