the messenger
Jag såg en skräckfilm igår, det skulle jag aldrig gjort. Har drömt mardrömmar hela natten, och varje gång jag vaknar, av den där riktigt äckliga känslan, vill jag bara somna om igen. Somna om och drömma något fint, men den där äckliga drömmen fortsätter att komma tillbaka. Filmen jag såg igår va the messenger och det va spöken och grejjer. Och min dröm slutade med att jag va med min familj, som förövrigt inte ens va min familj, vi var i ett rum och hade hittat vapen, så som en pianopinne, en kratta, och så va det nåt mer jag inte minns. Vi har tänt ljus för spöken drar sig endast till ljuset. Och just när spöket är utanför rummet så blåser vi ut. Och in kommer spöket, fast denna gången är det en hund, eller varg av nåt slag. Han springer in och nosar runt men hittar inte i mörkret. Sedan försvinner han ut i tomma intet. Helt plötsligt hoppar drömmen och jag är nere i nån källarhall och min mamma ska hämta mig utanför(!) jag är på väg att ta på mig mina skor när två killar kommer förbi. Den ena erbjuder sig att följa mig till dörren, han vet ju om spökena och för en ensam tjej kan det vara lite läskigt(!?) Då minns jag att jag glömt min väska där uppe. Jag måste hämta den, för jag har allt smink där i(!?!) Då ringer pappa på telefonen, och då lyser det. Hör spöket närma sig, och så vaknar jag...
Och varje gång jag försöker somna igen så kommer drömmen tillbaka. Så nu sitter jag har, klockan är halv sex och tv programmen har inte ens börjat.illa..riktigt illa..
Jag vill ju bara sooova!
min älskade mamma!
Så vi satt på victoria efter, åt lite mat och skulle ta nån öl. Men tro det eller ej, jag fick inte ens i mig en enda öl! fick rejält ont i magen så jag beslutade mig för att åka hem iställtet. och eftersom jag har sån supermamma så kommer hon och hämtar mig. Min telefon var död på batteri så istället för att stå o vänta tog ja vagnen upp till landala en kvart senare. När jag går av vagnen ser jag mamma där vi skulle mötas, jag vinkar. Ser att hon åker, tänkte att; ja då har hon sett mig och börjar åka mot mig. men vad gör hon? jo hon svänger uppåt, inte neråt där jag e. Börjar gå uppåt och min tanke var att möta henne på vägen tillbaka. När jag e fem meter från korsningen ser ja henne. Äntligen.Kallt som fan och blåste storm. Vinkade igen. Men vad gör hon då, jo hon kör rakt fram, rakt förbi mig. swisch, bara så där. ser att hon svänger ner mot landala torg och jag börjar springa neråt för att inte missa henne. precis när ja kommer till korsningen så ser jag bara bakljusen på bilen. Då kör hon ner mot vasa. Gud ge mig kraft!
men till slut så kom hon tillbaka, steg muttrande in i bilen..Hon skulle ju bara vara snäll o möta mig på vägen..min älskade lilla mamma.
Sen när vi ska åka o handla ropar hon till mig:
-Kattis! Kan jag gå såhär?
Så kommer hon med en sko på foten och den andra har bara en stackars strumpa på sig...Rolig mamma man har..
Då var det dags för mig och anna mitt lilla hjärta att sticka till solen. På fredagmorgon beger vi oss ner till soliga egypten för att snorkla i röda havet, rida på kameler, besöka pyramider, sola, bada, dricka öl och ha det helt underbart! Avundsjuk? det hoppas jag..
