flyborg85

vafan är det som händer med mig egentligen? Har haft många upp o nedgångar den senaste tiden. mestadels nedgångar.Ibland sköljer en känsla över mig, och för att vara ärlig, väldigt ofta på sista tiden. Känner mig så otroligt olycklig. Vet knappt vem jag är längre, vad jag vill göra , vad jag känner...
Allt jag har försökt förtränga kommer smygandes tillbaka och det gör ont i hjärtat varenda gång jag inte ger mig tillåtelse att tänka på det. Det är mänskligt att gråta, sörja och bearbeta, men varför gör ja inte det? Varför skyfflar jag undan allting, till en plats där inget kan ta sig förbi?
Jag har en fasad som kan verka lycklig, glad o tillfredställd med sitt liv. Men är det verkligen så? Är jag lycklig?
Min mun den skrattar men hjärtat gråter..
Är detta bara en period eller kommer det hålla i sig tills jag inser faktum, att jag måste bli stabil i mig själv innan jag kan släppa in någon annan, innan jag kan låta någon riva muren jag byggt upp? Muren av förnekelse...

Ibland får jag sånna där spontana lyckokänslor, då det bara spritter i hela kroppen utan att själv veta varför. Sån där härlig känsla man bara blir lycklig av. Det hände ofta förut. Kunde bli helt överlycklig bara för att jag hade fått ett litet sms, hittat en tröja jag letat efter så länge, göra något fint till någon man tycker om, en utgång me vännerna osv. Men jag kan inte själv minnas när det hände sist..

Just nu känns allting jätte jobbigt. Ständig ångest utan att egentligen veta varför.

Varför kan man inte bara kunna styra sina känslor och stänga av när allt känns som jobbigast?