gräshoppsfobi
Det är inte många som vet om att jag har gräshoppsfobi. Men det kan jag säga att det har jag, big time.. Men inte hela livet,nejdå., När jag var liten sprang jag runt på våran äng, och en dag fick jag för mig att jag skulle titta under det fär gamla tältet som legat där i hundratalsår. Och vad för jag se där? Jo inte mindre en än , jag lovar er, en-meters-stor-jävla-gräshoppa.. Mitt hjärta stannade och jag sprang för mitt liv in till mamma.. Med tanke på att den va så stor så hade den ju bara behövt ta ett hopp o sedan landat på mig(jag som förmodligen var mindre än gräshoppan vid den tiden) och då hade jag blivit platt... Ingen som tror på min historia, men det spelar ingen roll, Jag Vet att det har hänt..
Efter det så brydde jag mig inte om gräshoppor så mycket. Ånej, gräshoppsfobin kom långt efter.
Det var en varm sommardag, och som alltid på sommaren så blir det stekhett i mitt rum så jag hade öppet fönster. Låg och tittade på film och hade det allmänt mysigt. Jag hörde nåt klickande men det e mycket som klickar i mitt rum så det var inget jag reagerade på. Sen så somna ja så sött i min säng. Drömde härliga drömmar när jag plötsligt vaknar. Kolsvart i rummet och jag försöker komma på vad det va som väckte mig. När jag helt plöstligt känner att det sitter något i mitt hår! Och som dem flesta så bröt paniken ut. Jag ruskade på huvudet men det satt ändå kvar. Jag ruskade och ruskade. Men det satt kvar. Till slut tog jag handen och kastade bort det. Kändes alldeles strävt( usch, det kryper i hela kroppen bara jag skriver om det) Flög upp ur sängen och sprang ut i rummet.
Men på väg bort kände jag ändå att jag var tvungen att titta var det var. Och Där på sängkanten satt den.. En (Till) Enmetersjävla gräshoppa.. Jag dog..
Okej, den va inte riktigt lika stor som den förra men den var iallafall sådär 5-6 centimeter. Och det är jäääääävligt stort.. Och jag dog inte på riktigt..
Jag gick inte in på mitt rum på över två veckor... Låg nere på soffan istället..
Och det är där fobin kommer ifrån. Så varenda gång jag ser en gräshoppa så bryter jag ut i panik-hysteri-jag-dör-snart..
Den här natten är ett riktigt mardrömscenario som jag aldrig någonsin skulle vilja uppleva igen. Det önskar jag inte ens min värsta fiende.. Nu ljög jag...Jag ska skicka 1000 gräshoppor på den/det..
Xoxo
K
Efter det så brydde jag mig inte om gräshoppor så mycket. Ånej, gräshoppsfobin kom långt efter.
Det var en varm sommardag, och som alltid på sommaren så blir det stekhett i mitt rum så jag hade öppet fönster. Låg och tittade på film och hade det allmänt mysigt. Jag hörde nåt klickande men det e mycket som klickar i mitt rum så det var inget jag reagerade på. Sen så somna ja så sött i min säng. Drömde härliga drömmar när jag plötsligt vaknar. Kolsvart i rummet och jag försöker komma på vad det va som väckte mig. När jag helt plöstligt känner att det sitter något i mitt hår! Och som dem flesta så bröt paniken ut. Jag ruskade på huvudet men det satt ändå kvar. Jag ruskade och ruskade. Men det satt kvar. Till slut tog jag handen och kastade bort det. Kändes alldeles strävt( usch, det kryper i hela kroppen bara jag skriver om det) Flög upp ur sängen och sprang ut i rummet.
Men på väg bort kände jag ändå att jag var tvungen att titta var det var. Och Där på sängkanten satt den.. En (Till) Enmetersjävla gräshoppa.. Jag dog..
Okej, den va inte riktigt lika stor som den förra men den var iallafall sådär 5-6 centimeter. Och det är jäääääävligt stort.. Och jag dog inte på riktigt..
Jag gick inte in på mitt rum på över två veckor... Låg nere på soffan istället..
Och det är där fobin kommer ifrån. Så varenda gång jag ser en gräshoppa så bryter jag ut i panik-hysteri-jag-dör-snart..
Den här natten är ett riktigt mardrömscenario som jag aldrig någonsin skulle vilja uppleva igen. Det önskar jag inte ens min värsta fiende.. Nu ljög jag...Jag ska skicka 1000 gräshoppor på den/det..
Xoxo
K
Kommentarer
Trackback
